den 6 mars 2006 av Thomas Nilsson
Det finns 100 tals mer eller mindre kända svartlistor. Utöver
dessa finns det ytterligare flera tusen svartlistor, allt från fria
publika svartlistor till kommersiella svartlistor. Gemensamt för de
allra flesta är att lista de IPadresser som man av någon anledning
anser att man skall blocka trafikflödet från. Om du finns med i en
svartlista så innebär det alltså att någon anser, utifrån mer eller
mindre tydliga kriterier, att trafik från din IP-adress skall
blockeras.
Orsaken till att man hamnar på en svartlista varierar. Initialt
var det väldigt enkla kriterier som sattes upp för en
svartlistning. Det kriterie som är mest känt är att lista
IPadresser över SMTPservrar som klassats som öppna reläer och
tillika är en av förutsättningarna för att skicka spam. Övriga
SMTPservrar kan sedan använda denna lista för att, på mer eller
mindre god grunder, blockera trafik från den aktuella IPadressen
med hänvisning till att den kan användas för att skicka spam.
Kriterierna för svartlistning blir fler och fler. Idag kan det
räcka med att du har en mailbrandvägg som frontar ditt mailsystem
och du har fortsatt valt att ditt mailsystem skall skicka NDR
(Non-Delivery-Reports) i stället för din mailbrandvägg för att
svartlistas. Om du har en dator som sprider skadlig kod eller utför
belastningsattacker är risken för en svartlistning stor. Sker detta
dessutom bakom en av ditt företags IPadresser är det alltså
företaget som svartlistas.
Metoderna för att skapa listorna har gått från manuell
rapportering, via automatisk insamling till att detektorer
etableras hos operatörerna. Detta i kombination med att kriterierna
blir allt fler och allt komplexare gör att logiken bakom vad som
svartlistas blir allt svårare att förstå. Adderar också det faktum
att en stor andel av IPadresserna tilldelats dynamiskt och att
listor kan nästlas in i varandra så framträder en bild som
nästintill kan liknas med ett kaos.
Det är inte märkligt att allt fler svartlistas på tvivelaktiga
grunder. De som råkat ut för detta har också upplevt svårigheten
att göra "avbön". Det tar inte bara stora resurser i anspråk utan
är också förenat med såväl badwill som stora kostnader under den
tid man är utestängd på grund av en svartlistning.
De som använder sig av svartlistorna måste i allt större
utsträckning än vad som sker idag kritiskt välja vilka svartlistor
man anser rimma väl med ens egna kriterier för svartlistning och
framför allt inte se detta som ett engångsval utan som en levande
process.
© 2006 Thomas Nilsson, Certezza AB
