den 26 juni 2006 av Thomas Nilsson
Den mängd felaktiga beslut som fattas i samband med bekämpning
av it-relaterade brott gör att förtroendet för våra folkvalda,
lagstiftare, åklagare och polis är mycket lågt i dessa sammanhang.
Kritiken bör i huvudsak riktas mot våra folkvalda, deras sakkunniga
och lagstiftarna. När justitieministern fäller ett uttryck som
"Användningen av lagrad trafikdata är ett av de mest effektiva
verktyg polis och åklagare har för att klara upp brott idag" och
därefter läser faktapromemorian (2004/05:FPM23) som låg till grund
till förslaget är det uppenbart för alla med någorlunda kännedom om
de byggstenar som Internet vilar på att kunskapsglappet är
gigantiskt.
I faktapromemorian pekar de ut Network Transfer Protocol (NTP) som
ett av de protokoll till vilket trafikdata bör lagras. Network
Transfer Protocol är ett protokoll som inte omnämns i en enda RFC!
I promemorians ordförklaring medges att det kanske är Network Time
Protocol som avses men varför skulle man vilja lagra trafikdata för
ett sessionsoberoende protokoll, som används för att synkronisera
tid, när de pekat ut e-post och ip-telefoni som kärnområden?
Ytterligare exempel i promemorian som visar kunskapsglappet är när
de beskriver 123.456.789 som en typisk ip-adress, när de försöker
sig på att beskriva ip-telefoni och när de beskriver NAT som en
adresskonvertering mellan ip-telefoni och vanlig telefoni. Detta är
tyvärr inte det enda förarbetet som skrämmer.
Gemensam nämnare är att de försöker se Internet ur ett
telefoniperspektiv. De tänker sig klassiska kretskopplade mönster
där det finns nav som håller ordning på all trafik och som några få
aktörer råder över. Om man till denna skeva världsbild adderar
peer-to-peer, kryptering och förbindelselösa protokoll så är
förvirringen total.
Inte nog med att de lider av ett stort kompetensglapp de måste
också bli mycket tydligare. Det går inte att som i förarbetet (prop
2002/03:62) till ändringen av §5 i förvaltningslagen säga att
myndigheterna är skyldig att ta emot elektronisk post i textformat
utan att närmare förklara vad som avses med begreppen. Hade de
exempelvis förtydligat vad de avser med textformat hade offentlig
sektor kunnat lägga uppskattningsvis en kvarts miljard kronor per
år på något vettigare än att bekämpa skräppost.
Om vi skall kunna bekämpa it-brottslighet professionellt och med
hög effektivitet krävs en mer verklighetsanpassad och inte minst
tydligare lagstiftning. Det är nästintill humoristiskt när lagar
som stiftats före skrivmaskinens tillkomst tillämpas på teknik som
hela samhället idag står och faller med. De folkvalda och
lagstiftarna måste acceptera den omdaning som skett och skapa
regelverken därefter. Annars kommer allt fler skyldiga att undgå
straff och inte minst kommer allt fler oskyldiga att drabbas när
nuvarande lagstiftning tillämpas.
© 2006 Thomas Nilsson, Certezza AB