den 31 augusti 2009 av Thomas Nilsson
En hel bransch brottas med utmaningen att både skydda och
samtidigt på bred front tillgängliggöra information bestående av
upphovsrättsskyddade verk. Med facit i hand är det inte långt borta
att dra slutsatsen att hel bransch kan ha misslyckats i sitt
informationssäkerhetsarbete och därmed försvårat för
upphovsrättsinnehavaren att fortsatt kunna tjäna sitt levebröd.
Detta är ett mycket laddat ämne och därför vill jag redan
inledningsvis lyfta fram det självklara att upphovsrättsinnehavarna
skall ha ersättning för sina verk. Låt oss för en stund studera
detta ur ett informationssäkerhetsperspektiv.
När CD ersatte LP för snart tre decennier sedan så blev det ett
faktum att digital lagrad musik tillgängliggjordes för
konsumentledet. Ingen kunde då ana vilken spridning digitalt lagrad
information skulle kunna få. Vid den tiden litade
upphovsrättsinnehavaren blint på att mellanleden, exempelvis
skivbolagen, hanterade deras alster på bästa tänkbara sätt. Hur det
gick sedan vet vi alla och det kanske är här historien börjar, men
låt oss först backa bandet lite till.
Studerar man utvecklingen innan CD lanserades så kan man
konstatera att det ägnades 10-15 år till diverse teknikval där
främst Philips och SONY var tongivande. Arbetet genomsyrade allt
från lagring till lämpligt bit-antal i analog-digital-omvandlarna.
Nu har det gått ungefär lika lång tid sedan Internet fick det
verkliga fotfästet och vi kan konstatera att skivbolagen ännu inte
lyckats anamma den nya infrastrukturen. Vill man vara riktigt krass
kan man konstatera att skivbolagen stark bidrog till att
tillgängliggöra upphovsrättsägarnas verk i digitaliserad form men
att de inte agerade för skydda verken i takt med teknikutvecklingen
varvid verken så småningom hamnade i orätta händer. Ett
mönsterexempel på ett mindre lyckat
informationssäkerhetsarbete.
Om teknikdrivet saknades så borde det blivit en affärsmässig
reaktion när man ser potentialen att kunna sälja digitaliserade
alster över en digitaliserad infrastruktur som når i princip varje
tänkbar konsument. Vilket drömscenario! Dock verkar det snarast som
att branschen utmålade detta som ett mardrömsscenario. Förvånande
är det i alla fall att affärsmöjligheterna har vänts till något som
för upphovsrättsinnehavarna närmast kan liknas vid en total
katastrof. Jag förmodar att det pågår ett juridiskt efterspel även
här för att ställa mellanleden till svars för oaktsamhet och
passivitet.
Allt som är digitaliserat kan möta samma öde som
upphovsrättsinnehavarens verk vilka nu sprids för vinden på grund
av att nödvändiga skyddsåtgärder inte vidtagits. Det som spetsar
till det rent informationssäkerhetsmässigt är
upphovsrättsinnehavarens önskan till en bred spridning av sitt verk
samtidigt som att den skall vara kontrollerad för att garantera
ersättning vid exempelvis läsning, visning, lyssning,
vidareförsäljning och kopiering.
Det är allt mer uppenbart att skyddet av informationen måste ske
så nära informationen som möjligt oavsett orsak till skyddet av
informationen. Betänk det omvända där vi under decennier arbetat
med att bygga upp skyddsmurar kring så väl informationen som dess
behöriga användare. Det är framför allt den allt mobilare
användningen som krävt nya typer av säkerhetslösningar för att inte
behöva göra avkall på informationssäkerheten trots att de klassiska
skyddsmurarna monterats ner. Vi flyttar helt enkelt fokus allt
närmare informationen och med hörnstenar som autentisering och
kryptering är detta realiserbart. Tonvikten har dock varit att
applicera dessa tekniker främst i nätbaserade skydd.
Försöken till att skydda information i form av upphovsskyddade
verk har samlats under benämningen DRM (Digital Rights Management).
De DRM-lösningar som hittills presenterats har inte på något
realistiskt sätt kunnat visa att de ger ett tillräckligt skydd av
informationen samtidigt som att användarens möjligheter att bruka
informationen inte försvåras. Den riktigt stora utmaningen är
hanteringen av kryptonycklarna och så länge detta inte är löst så
är varje försök en mindre lyckad kompromiss. Parallellt har flera
aktörer valt att endast tillgängliggöra informationen i realtid och
har på så sätt minskat behovet att skydda informationen på
traditionellt sätt.
Huruvida detta är en parantes i utvecklingen eller den faktiska
lösningen på problemet att skydda information samtidigt som den
tillhandahålls på bred front återstår att se. Inom den mer
klassiska informationsteknologin kvarstår behovet av
informationsnära skydd och här kan vi se allt fler lösningar.
Betänk dock att här finns inte samma utmaning eftersom den behörige
användaren allt oftare är behörig just för att denne har den ena
halvan av ett asymmetriskt nyckelpar.
Återigen kan en fungerande autentiseringslösning vara nyckeln till
att komma vidare i utvecklingen. I detta fall kanske den enda
nyckeln.